TyckTill

TyckTill

Om bloggen

Bloggen är till för alla att läsa men för medlemmar att skriva. Kontakta mig på info @ ribberheim.eu

Bryta benet

DiversePosted by k-man 2008-11-17 12:03:15

Den 4 oktober 2008 var det så dags. Livets första benbrott. Vänster underben och öppen fraktur dessutom. I början på 80-talet läste jag min medicinska utbildning och visst var det extra besvärligt med öppna frakturer. Bakterier utifrån kunde krypa in under huden och ställa till ett elände.

Lyfta stockar för första gången. Block och talja på trefot. Första gick bra och jag sågade upp den. Andra gick åt benet. Trefoten välte, medan jag tog emot den med händerna för att inte få den i ansiktet eller bli vält över stålskenorna till sågverket så passade stocken på att snabbt och enkelt knäcka underbenet som en tandsticka. Felläget som jag såg och smärtorna som jag upplevde gjorde mig helt säker på vad som hänt. Mobiltelefonen i de tajta jeansen under regnkläderna var inte lättillgänglig. Men min hustru som fanns nära reagerade rådigt. Först hjälpte hon mig att ta stocken från benet och sedan ringde hon efter ambulans och sedan kom hon med kudde och täcke.

Jag fick upp min telefon och meddelade arbetsgivaren, kompisen som jag stämt möte med två dagar senare samt körledaren att jag blir nog borta ett tag. Barnen fick också ett meddelande så de inte skulle vara ovetande.

Frun tröstade och väntan 20 minuter på ambulansen gick bra. Sedan kom de med sin bil, tålamod och handlingskraft. Klippte sönder mina kläder och skor. Blodet rann så de förband och satte nål i armen. Sedan fick jag något så jag trodde jag flög till ambulansen. Smärtan fanns då inte men jag såg att de hade lagt benet i rätt vinkel igen. Resan till akuten i Borås gick visst med blå ljus och påkallande av fri väg. Detta kändes rätt då det är viktigt att komma inom snabb vård ifall blodförsörjningen till foten inte är bra. Man vill ju inte amputera för att man sölat in till sjukhus.

På akuten gjorde det riktigt ont när man med så lite smärtlindring som möjligt gjorde så stor undersökning man kunde. En gipsskena under smalbenet, som en båt ungefär, gjorde att benet låg stadigt. Rönten av benet visade att båda benen i vänster underben var av. Det stora hade gått i flisor. Den ena flisen hade pressats ut genom huden men var åter innanför nu.

Smärtorna strax under tårna gjorde att man skickade mig till röntgen en gång till. Kan tyckas slarvigt att man inte skrev den på första röntgenremissen men så är det ibland. Där hittade man inga benskador.

Upp på avdelning och förberedelse för morgondagens första operation. Där gick det fort att prioriteras på operationslistan. Starka värktabeltter höll mig lugn. Duschen, med Hibiscrub som är den tvål som de använder inför operationer, var inget jag såg fram emot.

Jag lyckades övertala dem om att de fick ta mig på den blå duschvagnen och duscha mig liggande.

På preoperation var de goa gummor och gubbar allihopa. Lite frågor om allergier och sedan skulle de söva mitt ben. Nålar i ryggen och därtill utbytt mot slangar i ryggen och jag skulle så fint ha fått epiduralbedövning.

De hade två slangar i ryggen men ingen av dem sövde mitt ben tillräckligt. Överläkaren tillkallades och klämde lite i ljumsken och körde sedan ner en spruta som han fördelade i ljumsken och sedan kändes benet inte mer. Nu var jag redo.

In på operation, strålkastare i taket och grönklädda människor. Metallskrammel och röster ersattes av "K är du vaken?" Var hade jag tagit vägen nu då? Intensivvårdsavdelningen. Ja där blir man ompysslad. Tittar på klockan och den är 12. Ja det var de 4 timmarna av mitt liv. Helt utraderade ur minnet, kan man lugnt säga.

Jag fick hålla Iva-personalen sällskap till kvällningen och sedan vart det en resa till ortopedavdelningen. Det var ett rum för 6 personer men bäddat med 4 sängar så det gick bra att bo där.

Jag låg sedan drygt en vecka på Borås lasarett och flyttades sedan till Lidköpings sjukhus där jag låg en vecka till.

Anledningen till den långa sjukhustiden var de mjukdelsskador som det blir när man hamrar med en stock på ett ben.

Värken som jag har nu består mest av de skador som uppstod när jag rullade stocken av foten och de skador i knät som blev när de spikade ihop benet.

Sjukhusvistelsen i sig är en egen historia.

  • Comments(0)//blogg.ribberheim.eu/#post2

Tidningsskriverier

DiversePosted by k-man 2008-07-22 12:42:18

Någon har tipsat tidningarna. Vad fanns att finna? Jo det hemska att jag tagit bilder på felparkerade fordon. Men inte nog med detta jag hade lagt bilderna på internet, hängt ut dem som en tidning skrev. Men det mest dramatiska i storyn är ju att jag är politiskt aktiv.

Sanningen var ju enkel. Inför ett möte där jag ville visa min version av felparkerare så tar jag bilder och eftersom de är så stora lägger jag dem på en extern server och sedan flyttar jag mig själv till mötet och visar bilderna och berättar min syn på ett bekymmer som egentligen grundar sig på tidigare politik i kommunen och brist på beslut. Kommunen har nämligen inget beslut om parkeringsböter.

Under mötet så sades det att andra mötesdeltagare kunde titta på webbsidan för att själv se bilderna, därför låg de kvar tills pressen hittade dem.

Jag tog inte bort bilderna när pressen ringde för det skulle ju vara snopet för den som ville titta på sidan. Men jag minskade skärpan för syftet var ju inte att peka ut enskilda bilister. Syftet var att genom bilder visa att parkeringsproblematiken finns och utgör fara för synskadade och barn men även vanliga gående och cyklister.

Nu finns inte bilderna kvar för debatten är startad och som någon så fint påpekade på en bloggsida så är ju inte Götene så stort så det borde inte utgöra något problem. Problemet finns inte om alla följer de regler som skapats sedan lång tid.

Nu kommer svallvågorna där enskilda hör av sig på olika sätt. En ville påpeka att jag inte har rätt att döma andra på nätet. Nej, jag håller med. Därför är bilderna borta men har du rätt att dömma mig?

En tyckte att jag hör hemma på en webbsida som heter snutnamn. Jag har tydligen betett mig som en polis i min nitiskhet. Jag undrar vart samhället skall ta vägen om det inte finns människor som tycker att lag och ordning skall upprätthållas. På sidan fanns idrottsdomare och poliser och andra namn uthängda.

En partimotståndare har pekat på hur felaktigt jag har betett mig och hänvisar till en av de stora kvällstidningarna. Flera andra bloggare hänvisar till de stora kvällstidningarna trots att tidningar som SkLT och NLT är de som skrivit mest sant om vad som inträffade. TV skaraborg gjorde också ett sanningsenligt klipp och i radion fick jag ju berätta själv så det blev också sanningsenligt. Den 25/7 ringde närradion i Gällivare och gjorde en radiointervju. Parkeringsproblematik engagerar människor för det finns många som drabbas när man parkerar fel.

Vad lär man sig nu om detta? Man lär sig att förstå mekanismen av de stora mediauppbådet. Media kan genom både sanning och förvrängning ställa till det en hel del för mig som offentlig person. Offentlig blir man så fort man beslutar sig för att bli politiskt aktiv. Det spelar ingen roll om du tidigare levt ett ganska undanskymt liv utan några som helst offentliga uppträdanden. Nu är du offentlig och pressen får lägga ut bilder på dig utan ditt medgivande.

Media har även den så kallade ingressen. Vad skall de hitta på för att locka läsare till sin tidning? Denna rubrik kan ibland bli väldigt vass, helt beroende på journalisten.

De lokala tidningarna återupprättade det som de stora drakarna skrivit men värst är nog alla privata bloggare som tar sin underlag till angrepp från de stora kvällstidningarna.

Jag hoppas att min första erfarenhet i mötet med nyhetsförmedlingen fått dig till viss insikt.

K

  • Comments(0)//blogg.ribberheim.eu/#post1